'

Själva dagen idag har varit bra. Men det är bara något som legat och gnagt i mig nästan hela dagen. Förut var Emma här så då gjorde det inget, men nu när jag är själv finns det liksom så mycket utrymme för mig att tänka på det. Och jag kan inte få det ur tankarna. Och sen, efter ett tag, blir jag rädd för att bli bortglömd. Kanske för att jag inte går i samma skola, eller i närheten av dom andra? Dom som jag ändå känner.. Men det var en sak som jag endå inte trodde, som hände, och det är det som legat och gnagt i mig idag. Det var inte värsta grejen eller något, men endå, det var på gränsen till nästan inte ens sant. Och sen då oroar jag mig för vad alla andra tycker om mig då. Det är också lite jobbigt. Ibland känns det som om jag inte har någon att prata med. Det känns som om mitt liv är kaos, fast det är inte det, eller? Men sen tänker jag att varför sitta och tänka så och typ tycka synd om mig själv när det finns människor som har det värre! Som barnen i Afrika eller några och då får jag dåligt samvete.