Hejhej! Imorgon har jag utvecklingssamtal. Och för nån vecka sen förstog jag inte varför det är så jobbigt och pirrigt innan det. Men nu förstog jag..
Jag hann bara ta tag i min tallrik och sätta mej i vardagsrummet innan dom började hacka på mej om mina omdömen för höstterminen än så länge. Jag tyckte att alla var bra förutom Franskan och matten. Men i Matte har jag en lärare som är helt konstig! Och i franskan, vad ska man säga? jag vill inte längre det är inte kul. Vi går för fort fram och jag hinner inte fatta något. Och det står ju då på omdömmet..
Men mamma och pappa börjar såklart hacka på mej, så allt känns bara dåligt nu. Att jag har försämmrats. Men så är det igentligen inte. Pappa tror att jag har tappat lusten för skolan och att jag hälldre är i vällingby och shoppar än är i skolan och lär mej något. Jag fattar inte vad deras problem är igentligen. Jag trodde att jag låg bra till i allt färutom då franska och kanske matte. Men nu känns allt bara värdelöst. Som om jag suger på allt som har med skolan att göra. Inget går liksom bra längre känns det som. ALLT bara skiter sig.
Så just nu sitter jag här i mitt rum och nästan gråter och tycker att mitt liv är missbildat. Fan vad förälldrar kan göra en nere. Från en ridning som gick super och man är glad till att man sitter och gråter på sitt rum när alla har gått och lagt sig och funderar vad livet går ut på.
Som ni kanske inte visste hade jag dyslexi när ja gick i 2-3. Men det tränade jag bort. Men jag har fortfarande svårigheter i andra språk. Jag har tränat bort det mesta i engelska. Men franska har jag fortfarande svårt med.

Aja, nu tänkte jag gå och lägga mej, puss och kram.