Här sitter jag, på sämsta, eller bästa (det beror på), sändningstid. Jag måste säga att jag är ganska uttråkad, det är mysigt att ha hemmakvällar (!) men jag lyckas ofta bli uttråkad. Jag är ganska uttråkad på vintern överhuvudtaget, det känns som om det inte händer något, jag vill springa runt, skratta, hoppa dansa, ja allt det och mer. Jag kan knappt bärga mig till snön smälter, plusgrader kommer, solen värmer (D-vitaminen!), fågelkvitter på morgonen, slippa vinterjackan, förhoppningsvis orka mer. Jag kan inte titta på en massa sommar/vårbilder på weheartit eller tumblr eller nåt för det bara skriker i mig. På varmare dagar gör man mer, man kommer ut och alla härliga promenader. Jag älskar att gå på promenader, speciellt på mitt gamla landställe, åh vad jag riktigt saknar det stället med. Det var ett sådant perfekt ställe att rymma till när man inte orkar med. Det gör lite ont i mig när jag tänker tillbaka på det stället och alla underbara minnen och platser som finns där. Alla otroligt vackra stjärnor på himlen och det härligt starka ljuset den fina månen gav ifrån sig. Jag kommer ihåg det som om det var igår, klyschit värre.
Bilder jag minns, från sommaren, från landet..